Älskar Stockholm

Jag upptäckte för första gången idag att jag älskar Stockholm. Jag var förvånad när jag inte ville flytta härifrån efter att ha bott här ett år (snart är det tre?) och har verkligen gillat stan, men nu älskar jag den! Alla människor och alla tankar och kulturer som blandas här? Och Gud har skapat allihop ? vi speglar Honom! Tänk! Samtidigt så många som lever utan Honom? utan att fatta hur fantastiska de själva är och varför. Gud! Kom!!!


Jag är helt uppfylld av tacksamhet? (se förra inlägget :)

24-7-bön i morse. Tack Far för det! Jag längtar till augusti och cykelmissionsresa till Gotland! Gud kommer att göra så mycket.

Vänner

Åh, vilka underbara vänner jag har! Och vad Gud är nådefull. Alltid mer än man fattar. Jag har just kommit igenom en väldigt tuff vecka - eller åtminstone väntade jag mig det i måndags när jag åkte tillbaka från Skåne. Hade nästan lite panik och rätt mycket ängslar över hur det skulle gå. Jag hade ungefär 5 timmar som inte var schemalagda under hela veckan och det var massvis att planera och förbereda som redan borde ha varit gjort. Så jag bad rätt mycket i början av veckan och Gud gav mig verkligen kraft! Och fokus, viket oftare är problemet... Sen ringde Theresia - åh vilken syster du är! - och sade bland annat "Du, jag bär dig nu." Den dagen vände det! Det var så tydligt. Fram till dess orkade jag helt enkelt med. Sen dess njuter jag av livet och av att vara använd av Gud i allt jag gör. Jag inte bara måste göra saker för att jag har lovat - jag vill göra dem och ser fram emot det!

I fredags upptäckte jag att jag inte hade något sätt att ta mig till Hjälmargården på lördagen... Min plan hade gått i stöpet. Men av en "slump" råkade jag nämna det för Åke Engdahl, som genast erbjöd mig att låna deras ena bil!! Så plötsligt var allt löst och när jag kom tillbaka med bilen på kvällen blev jag först bjuden på fika hos Henrik o Josefin och sen på stekt kött och lek med barnen hos Engdahls! Vilken fest!

Men just nu är jag mest uppfylld av en otroligt trevlig kväll ikväll. Träffade Matilda o Paulina i Rålis på eftermiddagen och njöt en stund av sol och glass (årets första!) och handlade sen tillsammans inför kvällen. Mattias o Steph kom lite senare och vilka sköna människor alla de här är! Jag tycker så mycket om er!

Jag sade nånting om "vilka sköna människor" när alla gått, och Jesper svarade att "Ja, du känner många såna." Det är så sant och förstå vad lycklig och tacksam jag är! Gud Gud Gud!

Nu är det dags att sova. Och imorgon ska jag vara ledig på kvällen. Hittills i alla fall... Jag ler med hela mig åt bara tanken :)

Längtar

Åh, om jag hade en evighet på mig - vad mycket saker jag skulle vilja göra! Och, som någon lite försynt påminnde mig häromdagen, jag har ju faktiskt en evighet på mig! :)

Jag fick en gång ett kort med texten "Jag är inte där mina skor står, utan där mina drömmar är" - så är det. Just nu längtar jag lite till hösten och att börja på SALT men funderar också på pedagogik, psykoterapi och sjuksköterskeutbildning... Hm, vet inte riktigt om jag hinner allt och ännu mer att använda alltihop, på bara ett liv. Men jag inser att det är ett angenämt problem när jag pratar med folk - väldigt många har ingen aning om vad de vill! Nog för att jag kan tycka lite synd om dem, och jag har lärt mig att det är så världen är för många, men jag får ändå inte riktigt ihop det - hur i all världen bär man sig åt för att göra alla oändliga möjligheter till ett problem?!

Så till något helt annat - vi var i Vårberg idag och hade barnsamling. Kul! Hjälp vad jag har haft dåligt samvete för det där. Jag är visserligen bättre på framförhållning nu än för något år sen, men fortfarande rätt dålig, och den här samlingen är ett praktexempel... Tack och lov att Josefine (från Skogakyrkan i Kungsängen) kunde vara med, annars hade det inte blivit mycket med det!

På tisdag är det Skåne som gäller! Ska bli så roligt att få komma ner lite. Jag jobbar hela dagen och åker ganska direkt sen. Mmm... träffa mamma, mormor, syrran, vänner - en annan del av livet. Samtidigt så lik. Eller, jo, men jag har vuxit upp. Känner mig allt oftare som en man. Mest när jag ber - samtidigt som jag känner mig som ett barn som mest när jag ber också... Ändå skär det sig inte. Gud är så grymt god! Det där med att "Herren är min styrka" har blivit väldigt mycket mer än bara ord de senaste månaderna. Samtidigt är jag så väldigt intresserad av att bli sedd. Gud påpekade det lite i morse - att jag så ofta vill göra ett bra jobb, inte för att göra ett bra jobb, utan för att människor ska tycka att jag gör ett bra jobb. Jag vågar knappt be att Gud ska ta bort det suget från mig, för jag är lite rädd att min drivkraft skulle försvinna då, samtidigt som jag inser hur dumt det är att tro det - så jag bad Gud att Han skulle stärka den äkta drivkraft som jag ändå har att tjäna Honom.

Boktips: "En kort historik över nästan allting" av Bill Bryson. Underbart rolig och samtidigt intressant. Tillräckligt med onödig kunskap för ett helt liv... tillsammans med en del mer nödvändig.

Mycket som händer.
6:33 igår var kanon! Det är en tillbedjansgudstjänst i Elim, med lite mer ungdomsinriktning än vanliga förmiddagsgudstjänsten. (Namnet kommer av Matteus 6:33 - "Sök först Guds rike...", och så börjar det 18:33 ;) Gud var där! Ibland när jag sjunger lovsång tänker jag att om jag var helt ensam uppe på ett berg eller nåt skulle jag vilja hoppa och dansa och skrika och sjunga till Gud... Igår kunde jag (nästan) det, det var liksom meningen. Glädje! Och så var Mattias och Steph där - om ni läser det här så; jag älskar er!

På bara några veckor har det ringt folk och velat ha med mig i tre olika styrelser... EFK Ung, KSM (EFKs mellansverigedistrikt) och Betel Folkhögskola (där jag gick 03-04). Jag har tackat nej till alla, för att jag inte vet hur mycket tid SALT kommer att ta. Samtidigt är det verkligen frestande att tacka ja. Jag var med en del på EFK Ungs styrelsemöte i lördags (de var i Elim, och frågade om jag ville delta) och insåg hur kul jag faktiskt tycker att sånt är! Samtidigt höll repet inför 6:33 på en våning upp och pumpade på (järnet!), och då kände jag verkligen att jag är på rätt plats på jorden!

I natt ska jag ut och demonstrera för Tejics igen. (Se förra inlägget) Hoppas jag hinner sova lite före. Ikväll är det övning med lovsångsteamen här i kyrkan, så vi får se om det blir trombone eller sång den här gången - förra gången fanns det inga brassnoter, så vi var med och sjöng och jag insåg hur mycket jag har saknat det också. Att sjunga i kör. Åh, det är så kul!

Och så till Martin: tack för djupa bra samtal och en vänskap som börjat kanon! Hur ofta kommer man så nära en människas innersta tankar på en enda kväll?! Välkommen åter :)