Barnläger

Ja, februari var en upptagen månad. Ledsen, ni som fått vänta på nästa blogg-inlägg. Här kommer det i alla fall.

Jag är fylld av tacksamhet. Igen. Jag har just varit med om ett underbart barnläger på Hjälmargården! Ca 80 barn från Stockholm och 20 ledare fick möta varandra och Jesus. Det är så skönt med barn för det blir inte "religiöst" - många av dem har någon storts automatisk oemottaglighet för allt som är det minsta onaturligt... Jesus är på riktigt och det är tydligt och klart - vi behöver inte tvinga fram nån sorts fabricerad religiös känsla.

Ikväll var jag på fest hos Matilda. Kul! Tack! Vi avslutade med att fira nattvard, vi som var kvar. Jesus, Jesus... Det är stort att vi får ha Honom hos oss, i våra vardagsrum och i våra liv. Han som samtidigt är i Peterskyrkan i Rom och i gömställen för flyktingar i Sverige (som Gunnar sade ikväll).

För ett tag sen kände jag att verkligheten hände snabbare än jag hann med. Mycket att göra och ingen reflektion. Jag fick en del gjort, men mådde inget vidare och livet med Gud var på lite sparlåga. Då bestämde jag mig för att avsluta i princip vad jag än höll på med kl 22 på kvällen, så att jag skulle hinna både skriva dagbok, läsa Bibeln och be, innan jag måste sova för att orka upp på morgonen. Det är verkligen en kraftstation. Dagboken hjälper mig att få överblick över mitt liv och vad jag egentligen håller på med. Dessutom är det gott att få berätta om hur dagen har varit. Nu när jag inte bor med någon kompis längre, som kan lyssna, så får jag skriva i stället. (Jag tror att vi människor skulle må mycket bättre om vi fick berätta med för varandra. Låt oss ge varandra den möjligheten - låt oss lyssna på varandras berättelser!) Bibeln och bönen är enormt viktiga. Jag vill förvandlas genom förntyelsen av mina tankar (Rom 12).