Frid

Livet är inte riktigt i balans... Jag påstår att det viktigaste är tiden med Gud och faktiskt känns det mycket mer äkta att säga det nu än för ett par veckor sen (innan den där kvällen när jag mötte Gud). Jag längtar efter det och jag tar tid för det. Men samtidigt tar så mycket annat tid. Den här veckan är jag uppbokad varje kväll utom fredag. Så kan man ju inte ha det! Och dagarna är lika fulla de. Jag tror att jag tar mig själv på lite för stort allvar. Jag är den som ska komma och lösa alla problem åt folk. Om jag inte gör allt jag förväntas göra (eller tror att jag förväntas göra!) går nog världen under... känns det som ibland. Idiotiskt!

Well well. Jag hade en bra helg i alla fall. Jättekul att träffa en massa goa vänner. Lite extra kul att träffa Ellen eftersom det var en överraskning. Vi har inte setts på många månader och så plötsligt är hon där i kapprummet när vi ska på gudstjänst! Bra samtal. Bra vänner. ÅH! Vänner är det bästa som finns! Näst efter Gud :)

Bowling var inte så dumt... :)

Igår planerade vi sportlovsläger för 8-13-åringar. Så grymt kul och bra det kommer att bli! Oj, vad jag ska be att Gud får beröra barnen - de behöver det och det vore underbart att se! Vi kan göra ett fantastiskt bra program med allt vad man kan önska sig och det kan bli ett bra läger, men om Gud är där påtagligt då blir det enormt!

För övrigt kan jag tala om för er som inte varit på lägerplanering att det är otroligt kul! Killen här till vänster (Jörgen) ska föreställa lägerchef... Ett citat av honom från gårkvällen:
-Men, nu är det ju mest du och jag, Karin, som pratar.
-Tja, jag är ju ganska tyst...