Jag har varit med Gud hela dagen nästan... Underbart! Försökte börja dagen med att läsa tidningen och äta frukost. Det visade sig väldans svårt, för Gud avbröt mig hela tiden. Kunde inte låta bli att sjunga och be och gråta.
Det brukar inte vara såhär. Men igår var jag hos Theresia och när vi bad började jag plötsligt gråta över alla vilsna och otrygga barn i Stockholm. Vi måste ge dem hopp! För vi har ju det!!

Gud är så otroligt god, så jag blir alldeles tokig! Imorgon är det söndagsskola igen. Det gör mig glad. Inte det vi ska göra så mycket, men att jag ska få träffa barnen igen... Själva programmet önskar jag var bättre och det är ju mitt ansvar att fixa det, men imorgon ska jag bara ägna mig åt att älska barnen. :)

Hmm... hur sätter man ihop en blogg egentligen? Får se om jag lyckas lista ut det...