Gud är inte bekväm

Jag har blivit ombedd att skriva nåt. Hm. Jag hade glömt att jag hade en blogg... :)

I förra inlägget skrev jag att jag hoppades att Gud skulle hjälpa mig att hitta mig själv. Han håller på med just det, och det är en ganska jobbig process faktiskt. Vad gör man när man upptäcker sin oförmåga att tänka ekonomiskt? Och när man veckan efter får tydliga ord från Gud om att man inte sköter sin kropp, utan i stället vanhelgar både den och sabbaten? Och när man då tar ledigt en dag och det resulterar i att man blir sjuk? Man ber. Om man hade varit så klok ändå... Det är för väl att jag har vänner som kan be för mig och som bryr sig och frågar hur det är. Tack till er. Tack.

Ja, det är inte helt bra med mig. Men samtidigt är det nog det. :) Jag ser Guds hand i allt jobbigt som lyckas komma samtidigt just nu. Han bär mig och Han använder alltihop till att forma mig igen. Göra mig vuxen. Äntligen, äntligen! Jag har längtat länge. Att inte bara kopiera nån annans vuxenhet (det funkar rätt bra ett tag, men är inget att satsa på!) utan faktiskt växa själv. För mig har det varit lätt att åka lite snålskjuts på en bra uppfostran och många mogna vänner. Kanske kan jag ta till mig en egen bit till pusslet nu.

Angående bloggandet får vi väl se hur det går. Jag tänker inte skriva bara för att. Men kanske får jag lite känsla för det igen. Det märker vi.

Kram /Anders