Nytt år...

Gott? Ja, antagligen till stor del och antagligen hårt på många sätt också... Alltså liv och inte död (är man död spelar det ju ingen större roll vad som händer här i världen).

Det är för väl att Gud bär oss. Jag måste inte vara på topp jämt (det var mitt favorituttryck som barn/tonåring: "Jag är på topp!") - Han tar hand om mig oavsett hur jag mår.

Efter ett nyårsfirande som det här är jag väldigt tacksam för alla goda vänner jag har. Tack, ni som var med! Så många som jag verkligen kan säga att jag älskar :) Samtidigt är Gud den ende totalt nödvändige. Det är stort.

Nog med djupheter. Jag är svintrött och längtar efter sängen. Imorgon ska jag interpretera Galaterbrevet hela dagen.

Natti natti...