Böcker och människor

Jag är trött men lycklig. Har pratat med två vänner idag som båda har kommit igenom jobbiga perioder i livet och äntligen är på väg ut. Det är nåd att Gud håller om dem och bär dem. Och att jag ibland får vara en (liten) del i det. Tack.

En mer materialistisk lycka sprids i mig när jag tänker på dagens kap - tre böcker som jag hittade i Betels antikvariat. (Det finns tre saker som mer än annat gör mig lycklig, nämligen människor, böcker och mat) De hade "Dykarens ansikte" av Göran Sahlberg, "How Should We Then Live" av Francis Schaeffer och inte minst "Vad säger grundtexten" av Folke Boberg (ni som pluggat/pluggar på ÖMS vet vad det innebär!). Jag fick dem för 20:- styck!!! Helt sanslöst - jag hade kunnat ge det tiodubbla... Tack. Igen.

Och så har jag idag lämnat in två av mina fem restarbeten från höstterminen. Också skönt.

Jag längtar lite till på fredag. Då åker jag till Vasa och hälsar på mina gamla cellgruppsledare och goda vänner som jag ser upp till enormt. Det kommer att bli en fin helg, tror jag.

Ljus och frid

Hm. Det är som att jag bara skriver här när jag mår bra... Betyder det att jag inte vågar säga när det är dåligt? Tror inte det. Tror mer att jag inte tar mig tid till bloggande då (det är trots allt inte topprioriterat).

Nu är det bra i alla fall. Större delen av förra veckan var mindre bra. Ungefär: [har inte städat, har inte tvättat, har inte ätit vettigt på länge, har vänt upp-och-ned på dygnet, har fem restarbeten från hösten att göra, har ingen koll på min ekonomi och är inte tillräckligt förberedd för helgens barnsamlingar... och till råga på allt bryr jag mig inte så mycket som jag tycker att jag borde.]
Vad göra? Be. Vad händer? Det ordnar sig!
Barnsamlingarna gick finfint (jag älskar de där ungarna!), mat har jag fått eller börjat laga lite igen, lägenheten är åtminstone halvstädad (trodde att jag skulle få besök, vilket ändrades efter halva städningen till att jag skulle besöka...) och igår gjorde jag nästan klart det första av arbetena.

Men det viktigaste är att jag fick frid i själen i söndags kväll. Jag har fortfarande saker att göra (täckte nästan hela sidan när jag satte mig ner och skrev en att-göra-lista), men jag är inte orolig. Förra veckan hade jag jättesvårt att somna, eftersom jag låg och tänkte på allt som måste göras. Igår, när kvällen kom, kände jag att det var dags att sluta jobba och åka hem, och jag kände inget som helst dåligt samvete eller någon oro. Gud tar hand om det och jag får göra min bit. Tack, tack, tack! (Det som hände i söndags kväll var bara att jag satte mig och lyssnade på musik och njöt av att vara älskad av Gud - tänk att det kan vara så enkelt, och tänk att man ändå glömmer det)

För övrigt är det underbart med snön, även om det är kallt och blött och äckligt också. Men idag, för första gången, är det knappt att jag behöver tända lamporna i min källarlägenhet! Förstå vad bra man mår av ljuset! Men nu är det verkligen dags att göra något vettigt av den här dagen också.

Vänner. Igen. :)

Som sagt, vad vore livet utan vänner?! Jag har ägnat dagen åt dem... Har äntligen fått träffa Jonas, som är pojkvän till Andrea, och vilken skön kille han är! Så vettig och smart och trevlig. Man blir ju glad av att träffa folk som passar så bra ihop!

Kul att träffa Andrea. Sist var för ett år sen. Det är mindre kul. Hoppas på oftare i framtiden, men en gång om året är inte helt fel heller. Båda gångerna har jag dessutom fått träffa hennes familj och det är inte lite intensivt heller... :)

Theresia, tack för att du säger sanningar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Så ofta hör jag saker från dig som ingen annan skulle våga säga (eller veta att de bore säga). Keep it up! Du får mig (och många andra) att våga ta steg. Vidare eller i nya riktningar. Och att våga släppa annat. Det är så stort. Jag tackar Gud för dig.

Och Huset - vilken fest ikväll! Tack igen. Det är verkligen Guds rike som är där hos er. Fortsätt leva med Honom. Många kramar.

Enkel glädje

Jag är för det här med enkel glädje. Som att för en stund inte bry sig om att vara vuxen och ansvarstagande, utan strunta i allt och åka iväg till vänner och äta marängschwiss och spela spel. :) Gjorde det ikväll (alltså fredag kväll).

Jag har inte hunnit alls så långt som jag borde och ville med plugg den här veckan. Men det är faktiskt inte allt i världen, även om jag håller på och lär mig karaktär och disciplin (vilket jag har försökt i flera år... ;) Jag behöver andningshål också. Den här kvällen var ett sånt, så tack ni som var med, om ni läser här! Veronica, Caroline, Sebastian och Lars. Vad sköna ni är!

Godnattkram /A

Klar.

Jag är äntligen klar med interpretationen! Konstigt det där - jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst, så intressant var det. Anledningen till att det blev jobbigt var just tidspressen; att det skulle lämnas in. Och ändå har jag haft flera månader på mig och varit dum nog att spara nästan allt arbete till sista veckan... Jag känner för att göra som Pippi Långstrump och börja skälla på mig själv. :)
En nyhet till - jag har ett web-album med bilder: http://picasaweb.google.com/solberg.a
Kul! Får se hur mycket jag använder det, men det är ju väldans praktiskt när folk frågar efter ens bilder.
Nu kanske jag skulle plugga lite till - jag har andra arbeten som också ska in inom en snar framtid...

Biblioteksliv



Jag sitter på THS bibliotek med min interpretation. Kontig känsla det här. Jag kom i förmiddags när här var rätt mycket folk och sen har en efter en droppat av och nu är det bara jag och en kille till kvar. Nä, nu gick han också. Känns som att jag har varit här hela mitt liv, typ. Och som att jag nyss kom. Samtidigt. Misstänker att jag helt enkelt börjar bli trött och seg i huvudet, för det här låter ju inte klokt... ;)






Jo, jag har fikat med Veronica nån timme drygt nu i eftermiddags också (så helt bortkopplad från verkligheten är jag inte). Det var bra. Många tankar. Hade gärna pratat längre, om det inte varit för den här interpretationen.



Jag ska nog fortsätta med den nu. En stund till innan jag ger mig för dagen. Men det känns bra - jag trivs med att jobba så här mycket och intensivt. Det blir nog en bra vårtermin. Den bygger ju mycket på självständigt intensivt arbete.

Må bra...

Konstigt. Jag är en sån som gärna kan lata mig ett tag, utan dåligt samvete (men tro mig, det var mycket värre förr!) och nu plötsligt mår ett ställe nånstans i mig bättre än på länge - jag har ägnat större delen av dagen åt plugg. Som jag skulle. Som jag inte direkt längtade efter. Men som blev så bra! Kan det verkligen vara så enkelt, att man mår bra av att göra det man vet att man borde göra - att det där med "borde" bara blir jobbigt när man inte lyder samvetet? Tänk... :)

Hursomhelst känner jag mig mindre ensam än jag gjorde igår, trots att jag knappt träffat en människa idag, utan bara jobbat själv. Jag har faktiskt börjat se fram riktigt mycket mot våren. Tror att plugg och liv kommer att gå ihop sig mycket bättre än de gjorde i höstas.

Samtidigt är det inte det viktigaste. Det viktigaste är Jesus... Han är här och då är allt på nåt sätt bra ändå, trots allt.

Till sist, här kommer ett par av mina idoler (tänk att ni är mina vänner!):

Nytt år...

Gott? Ja, antagligen till stor del och antagligen hårt på många sätt också... Alltså liv och inte död (är man död spelar det ju ingen större roll vad som händer här i världen).

Det är för väl att Gud bär oss. Jag måste inte vara på topp jämt (det var mitt favorituttryck som barn/tonåring: "Jag är på topp!") - Han tar hand om mig oavsett hur jag mår.

Efter ett nyårsfirande som det här är jag väldigt tacksam för alla goda vänner jag har. Tack, ni som var med! Så många som jag verkligen kan säga att jag älskar :) Samtidigt är Gud den ende totalt nödvändige. Det är stort.

Nog med djupheter. Jag är svintrött och längtar efter sängen. Imorgon ska jag interpretera Galaterbrevet hela dagen.

Natti natti...