Äntligen frisk!

Jag har varit sjuk sen i tisdags kväll. Började smått, men i torsdags var det knappt så jag orkade se på film ens... Ont i magen och kroppen och supertrött. Det var länge sen jag sov så mycket. Kanske behövde det. Det känns inte som att jag har slitit så mycket på kroppen ändå. Men å andra sidan kanske min kommentar till Jesper häromdan är lite avslöjande: "Jag har inte tid att vara sjuk just nu!" Men som mamma sade, man har ju sällan det.

Tråkigt att missa en massa spännande saker. Församlingsråd i torsdags, semlebak igår och konsert idag. Men jag tror att det ska funka med Äventyret och Maxat imorgon. Vi ska ut och åka skridskor i Kungsan efter gudstjänsten - så kul! Idag mådde jag inte illa eller hade ont när jag vaknade. Jag var mest hungrig, vilket jag knappt har varit på ett par dagar. Äntligen!

Gud är en god Gud. Nu ska jag ta en promenad med lovsång i öronen och vara med Honom.

:)

:D

Tacksam

Pratade med syrran igår kväll och insåg igen hur god Gud är. Jag berättade om att Amanda och Lars-Even (hennes pojkvän) var här hemma och åt middag och att det verkligen kändes bra och naturligt. När hon busade med honom och kittlade honom så kände jag igen hennes sätt och vet mycket väl hur det känns, och jag log. Jag blev glad av att se det och se att de trivs så bra ihop. Syrran fick mig att återigen inse att det bara är nåd att jag kan känna så. Verkligen.

Hade tänkt gå på 24-7-bön idag, men kände mig lite krasslig när jag lade mig och när jag vaknade hade jag så ont i magen och kroppen. Jesper fick gå själv. Jag mår något bättre nu och ska snart in till kyrkan och jobba med Sara - förbereda undervisning till sportlovslägret nästa vecka och titta på materialet till Äventyret på söndag. Det är väldigt mycket just nu, men jag orkar (tror jag). Jag måste bara se till att ta tid med Gud. Ska nog göra det en stund nu, faktiskt.

Stavanger



Ojojoj... Jag är så trött, men så glad. Vi har varit i Stavanger (på Norges sydvästkust) och hälsat på IMI-kirkens barnarbete i helgen. Jag är helt fullproppad med intryck. Mycket goda idéer. Goa människor (det är nästan alltid det bästa - tänk att vi har familj, syskon i Gud, över hela jorden!) Vacker natur. Gud!! Och sköna kompisar att resa med. Kan det bli bättre? Jo, det kan det. Biljetterna har krånglat järnet! Men nu är det över. Jag tror att jag har lärt mig en del om förberedelse och framförhållning av det här. Hoppas jag kan använda det i framtiden bara, annars är lärdomen inte till så stor nytta...

Mycket kreativt har det varit i helgen. Och hjälp vad bra barnsamlingar man kan ha, och så mycket annat det finns att tänka på. Det som tog tag nästan mest i mig var den kontakt som den här kyrkan har med föräldrarna till barnen som kommer dit. Fantastiskt! Det kan vi lära mycket av.


Jag måste sova, men oj vilken helg. Saknar den nära kontakten med Gud bara. Det är klart att Han var med och ytterst närvarande ibland, men min egen personliga kontakt med Honom har liksom inte fått plats i schemat. Borde nog ha lagt in det som en punkt varje dag för oss alla - personlig andakt. Får komma ihåg det nästa gång.

Halleluja!!!

Vad annat kan man säga än halleluja?! Ikväll har jag fått tala om Guds enorma kärlek och göra vad jag kan för att visa den för tjugotalet barn! Vi hade Stor-Maxat, dit vi bjöd in barn från ett gäng andra kyrkor. Vi börjar faktiskt bygga upp något här. Men framför allt vad det en kväll av glädje, gott fika, härliga barn och Guds närvaro. Jag kan fortfarande inte fatta (och hoppas jag aldrig gör det) att jag får vara med i det här - Gud gör saker bland barnen i Stockholm. Han är nåt så fruktansvärt stor och god så jag vill skrika! Fick verkligen bita ihop för att inte hoppa och dansa och sjunga på vägen till t-banan.

Gud är min härförare och jag är Hans krigare. Jag behöver inte försöka framkalla den känslan eller tanken. Det bara är så. Det pågår ett intensivt krig om barnens själar i Stockholm! Och vi är på den segrande sidan!

Halleluja!

Det handlar inte om mig!

Att det ska vara så svårt att fatta. Att mitt liv inte primärt handlar om mig längre, utan om Jesus. Kjell Axel nämnde idag att de har börjat jobba på att hitta en efterträdare till mig (som barnledare i Elim), och tänker ganska förutsättningslöst. Genast började en massa försvarsmekanismer i mig signalera! De tror alltså inte på "mitt" sätt (som inte alls är min uppfinning eller idé) utan vill börja från scratch. Mitt arbete är alltså inget värt! Vad dum man är, och visst insåg jag i teorin att det inte var så, men mina känslor gick ner i bottenläge nästan.

Senare gick jag en lång promenad och pratade med Gud. Och Han är så skön! Nästan genast sade Han åt mig att jag inte behövde oroa mig - jag är så mycket mer värd än jag nånsin kommer att fatta och det värdet sitter inte i mitt arbete i kyrkan (det var det där med Marta och Maria igen...). Det är ju egentligen jättebra att de satsar så mycket på barnen! Fantastiskt att jag får vara med i Elim - det slås jag av så ofta. Kan ibland längta efter att ha pluggat klart min teologi och komma tillbaka och återigen få jobba/verka i Elim. Det skulle inte förvåna mig om jag blir kvar på livstid. Men det får Gud avgöra.

Gud, ja. Han fortsätter att vara nära! Det var verkligen mäktigt, det Han gjorde den där kvällen för knappt en månad sen. Ett helt nytt liv, känns det som, precis som när jag blev andedöpt (eller vad man nu vill kalla det). Livet delas in i före och efter, och före känns så länge sen. Nu går jag ju med Gud - verkligen! Och samtidigt längtar jag efter så mycket mer!!! Gud!!!!

Nu ska jag sova. Bestämde mig just för att gå på 24/7-bön imorgon bitti, vilket innebär att jag ska upp 5:30. Kul. Eller... Nej, men bra, tror jag!

Hos Malmlöfs...

En bra dag. Härlig lovsång, kul barn, bra gemenskap, god mat. Det är gott att leva! Tack Gud!

:) /A

Yeah!

Sex barn på Maxat ikväll. En ny tjej, som verkade trivas väldigt bra - kul! Vi gjorde tacos, vilket har blivit tradition att göra första gången varje termin :) Sen lekte vi och hade andakt. Fatta att två timmar kan gå så fort...

Jag o Jesper flyttade fram inflyttningsfesten några veckor. Igen. Det är absurt - vi har bott ihop sen början av september och i den här lägenheten sen början av november, men fortfarande är det halvmöblerat och ostädat och vi har liksom inte total-flyttat-in. Ibland undrar jag när jag ska bli vuxen. Sen när jag träffar vissa vuxna så kan jag tycka att jag inte är så omogen ändå... Jaja, Gud är med mig och i mig. That's it. All I need. Jag hörde en så grymt bra predikan igår. På en pensionärssamling! Vi har ett gäng pensionärer i Elim som träffas varannan vecka, tillsammans med pensionärer från Korskyrkan. Igår blev vi (några lite yngre) inbjudna att komma med på fikat, för de hade extra myucket kaffe och kakor (kanongott!). Så kom det sig att jag spelade piano till psalmsång med pensionärer - jättekul! Och så talade Andrew, och det var så rätt!

Vi behöver ta emot kärleken från Gud! Vi kan aldrig pumpa upp ett kärleksfullt kristet liv - enda sättet att bli sådana vi vill vara är att ta emot av Gud själv. Jag kan inte återge det han sade här, men det gick verkligen in! Gott!

Tips: "Sofies värld" av Jostein Gaarder. Riktigt bra bok. Filosofins historia sammanflätad med en nutida roman. Jag försökt läsa den för en massa år sen, men fastnade rätt fort. Nu fastnar jag också, fast på det sättet att jag inte riktigt kan lägga den ifrån mig... :)

Sov gott

Hårt.

Vilken dag... Hoppas morgondagen blir bättre. Igår var jag i Örebro hela dagen - och jag menar
hela dagen. Gick upp 5:45 och var där ca 9:50. Inte förrän 21:20 åkte vi hemåt igen, och då höll det fortfarande på där... Jag var hemma runt midnatt. I övrigt var tiden i Örebro jättebra! Mark Bailey från New Wine i Storbritannien undervisade om kristet ledarskap och socialt engagemang med en massa exempel från sin egen församling. Inspirerande! Och så passade jag på att träffa Anders igen - kul! Men idag gick jag upp sent och sen kände jag visserligen att Gud pockade på min uppmärksamhet för att få iväg mig till jobbet, men jag ignorerade det genom att syssla med en massa annat (visserligen viktigt, men som det inte var tid för just då). Så när jag till slut kom iväg kändes det jobbigt inuti och rent praktiskt fick jag inte allt gjort som jag hade velat. Och så var/är jag arg på mig själv för att jag aldrig tar mig tid att städa och ställa ordentligt i ordning hemma. På lördag ska vi till IKEA, så då kanske det äntligen kan bli en del fixat, men på kvällen har jag inte tid...

Jag märker att jag har börjat oroa mig för morgondagens bekymmer igen. Jag vill inte det!!!Sade till Jesper ikväll att om jag inte passar mig kommer jag att hamna i samma träsk som i höstas, nämligen att jag äter, sover och ber för lite.

Åh, jag längtar efter att bara vara med Gud! Så det ska jag nu!