Tacksam

Pratade med syrran igår kväll och insåg igen hur god Gud är. Jag berättade om att Amanda och Lars-Even (hennes pojkvän) var här hemma och åt middag och att det verkligen kändes bra och naturligt. När hon busade med honom och kittlade honom så kände jag igen hennes sätt och vet mycket väl hur det känns, och jag log. Jag blev glad av att se det och se att de trivs så bra ihop. Syrran fick mig att återigen inse att det bara är nåd att jag kan känna så. Verkligen.

Hade tänkt gå på 24-7-bön idag, men kände mig lite krasslig när jag lade mig och när jag vaknade hade jag så ont i magen och kroppen. Jesper fick gå själv. Jag mår något bättre nu och ska snart in till kyrkan och jobba med Sara - förbereda undervisning till sportlovslägret nästa vecka och titta på materialet till Äventyret på söndag. Det är väldigt mycket just nu, men jag orkar (tror jag). Jag måste bara se till att ta tid med Gud. Ska nog göra det en stund nu, faktiskt.