Vad annat kan man säga än halleluja?! Ikväll har jag fått tala om Guds enorma kärlek och göra vad jag kan för att visa den för tjugotalet barn! Vi hade Stor-Maxat, dit vi bjöd in barn från ett gäng andra kyrkor. Vi börjar faktiskt bygga upp något här. Men framför allt vad det en kväll av glädje, gott fika, härliga barn och Guds närvaro. Jag kan fortfarande inte fatta (och hoppas jag aldrig gör det) att jag får vara med i det här - Gud gör saker bland barnen i Stockholm. Han är nåt så fruktansvärt stor och god så jag vill skrika! Fick verkligen bita ihop för att inte hoppa och dansa och sjunga på vägen till t-banan.
Gud är min härförare och jag är Hans krigare. Jag behöver inte försöka framkalla den känslan eller tanken. Det bara är så. Det pågår ett intensivt krig om barnens själar i Stockholm! Och vi är på den segrande sidan!
Halleluja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar